Långtidsbehandling

Parkinsons sjukdom (PS) är ett långvarigt neurologiskt tillstånd med lindriga symtom som under en period på flera år utvecklas till allvarligare symtom. Därför måste behandlingsplaner ta hänsyn till det faktum att patienterna troligtvis kommer att behandlas för PS i mer än 15 år.

I de tidiga stadierna av PS är vanligtvis ett enda dopaminergt läkemedel (oftast levodopa, en MAO-B-hämmare eller en dopaminagonist) tillräcklig behandling. När PS fortskrider kommer de flesta att behöva en kombination av olika läkemedel, däribland levodopa. De tidiga läkemedlen, t.ex. MAO-B-hämmare, behöver inte sättas ut när behandling med levodopa startar.

I senare sjukdomsstadier, när effekterna av levodopa börjar visa dosglapp, blir oförutsägbara eller ger dyskinesier (ofrivilliga rörelser), kan MAO-B-hämmare, dopaminagonister eller COMT-hämmare läggas till i behandlingsschemat för att få kontroll över dessa komplikationer (se figur nedan). Om personen med PS får problem med tankar eller minne, depression eller hallucinationer/psykos kan läkemedel mot dessa problem ordineras.

Förutom behandling med läkemedel finns det andra sätt för personer med PS att hantera tillståndet och förbättra sitt allmänna välbefinnande på lång sikt. Dessa alternativ beskrivs mer ingående i avsnittet ”Komplementära/alternativa behandlingar”  . Följaktligen är det ofta svårt att avgöra de exakta effekterna av långtidsbehandling av PS, eftersom personen kanske även får andra typer av behandling.

Långtidsbehandling av Parkinsons sjukdom