Dopaminagonister

Hur fungerar de?

Dopaminagonister (t.ex. ropinirol, kabergolin, bromokriptin, pramipexol, rotigotin) efterliknar dopamins effekt i hjärnan. Hjärncellerna svarar som om det fanns mer dopamin (se figur nedan).

Det finns flera typer av dopaminagonister, och var och en fungerar på något olika sätt.

Vilka är fördelarna?

Dopaminagonister är användbara i de tidiga stadierna av Parkinsons sjukdom (PS) och kan användas som en första behandling. Så småningom behövs vanligtvis levodopa. Dopaminagonister kan ges tillsammans med levodopa, vilket gör det möjligt att använda lägre doser av levodopa.

Långtidsbehandling med dopaminagonister brukar orsaka färre dyskinesier och ON–OFF-fluktuationer än levodopa och brukar föredras hos yngre personer med PS. Det finns dock inga hållbara bevis för att det är bättre att starta med en dopaminagonist än med levodopa.

Vilka biverkningar förekommer?

Dopaminagonister kan ibland orsaka biverkningar, läs mer om detta i Patient-FASS.

Beroende på sitt verkningssätt brukar olika dopaminagonister vara förknippade med olika biverkningar.

Rotigotinplåstret

Rotigotin har utvecklats som ett självhäftande hudplåster som byts var 24:e timme. Läkemedlet absorberas (tas upp) genom huden och kommer därigenom in i kroppen. Plåstren finns i flera doser (det kan behövas fler än ett plåster för att få rätt dos) och för vissa personer med PD kan de vara ett praktiskt alternativ till orala tabletter – även om plåstren måste förvaras i kyl före användning. Rotigotinplåstret kan orsaka hudreaktioner på det ställe där plåstret appliceras, t.ex. utslag eller klåda.

Pramipexol och Ropinirol långsam frisättning

En form av pramipexol och ropinirol med långsam frisättning har utvecklats, vilket möjliggör ett bekvämare behandlingsschema med dosering en gång dagligen. Dessa kallas Sifrol® Depot och  Requip® Depot.

Hur orala dopaminagonister fungerar