Barns reaktioner
I följande artikel beskriver Svend Andersen hur det kan vara bra för hela familjen att tala med barn om Parkinsons sjukdom (PS).
|
Barns reaktioner
När en familjemedlem diagnostiseras med PS förändras familjerelationerna och hur de förhåller sig till varandra. Generellt sett kan man säga att hur föräldrarna förhåller sig till det faktum att PS har blivit en del av deras familj kan påverka det sätt som ett barn, tonåring eller vuxet barn reagerar. Om ett barn eller tonåring kan märka att föräldrarna lyckas hantera denna förändring i sitt liv, kan de slappna av.
Barns reaktioner när en familjemedlem blir sjuk varierar beroende på deras ålder. Yngre barn anpassar sig lättare. De frågar om sjukdomen kan leda till döden och blir nöjda när de får veta att det inte är så och kan fortsätta med sina barndomslekar. Deras främsta bekymmer är om deras föräldrar kommer att finnas där. De är öppna och nyfikna och kommer helt naturligt att fråga ”varför skakar du?”.
Tonåringar reagerar annorlunda. De kan visa vrede mot båda föräldrarna och mot sjukdomen. Bakom denna vrede finns sorg och en innerlig önskan om att föräldern ska bli frisk igen, och detta kan göra att de försöker hjälpa till alltför mycket, särskilt flickor. De kan bli osäkra och reagera med förlägenhet, särskilt tillsammans med sina vänner, tills de märker att deras vänner accepterar förändringen hos deras föräldrar.
Reaktionen hos vuxna söner och döttrar som har flyttat hemifrån är återigen annorlunda. De kan uppleva vrede och utveckla attityden ”ta dig samman”, eftersom de inte inser att innan de kom på besök har den sjuka föräldern vilat för att kunna ha glädje av barnets besök, vilket ger en orealistisk bild av den inverkan PS har. En sådan reaktion kan visa sig ha en positiv effekt, vilket visas av följande fallhistoria.
|
|
Fallhistoria
”Fru S, som har PS, blev ombedd av sin äldre dotter att passa hennes lilla barn, eftersom hon inte kunde få plats på daghem. Fru S protesterade och sa att hon inte kunde göra det, men hennes dotter insisterade och fru S sa sedan att hennes dotters förtroende för henne, trots att hon hade PS, hjälpte henne att få mod och utveckla en livslust som hon hade förlorat när hon diagnostiserades med PS. Leende avslutade hon med att hennes dotter nu var gravid för tredje gången, men att fru S hade sagt att hon inte behövde få fler barn bara för att hjälpa sin mor!”
Många av barnens bekymmer och oro för sin sjuka förälder kan lindras om föräldrarna ger bra information om PS och kommunicerar öppet med sina barn om sin oro och sina bekymmer.
|