Om Parkinsons sjukdom

Parkinsons sjukdom, som vanligtvis kallas PS eller bara ”Parkinsons”, uppkallades efter en londonläkare som hette James Parkinson och som första gången beskrev sjukdomens symtom 1817.

PS är en sjukdom i nervsystemet (dvs. ett neurologiskt tillstånd) som kännetecknas av problem med kroppsrörelser, även om andra symtom, som inte har med rörelser att göra, också kan förekomma. Kroppsrörelserna kontrolleras av nervceller i hjärnan, vilka skickar meddelanden (signaler) till varandra. Dessa meddelanden sänds med hjälp av kemiska substanser (signalsubstanser), som skickas mellan nervcellerna och hos friska personer transporteras meddelandena med lätthet (se figuren nedan).

En viktig signalsubstans som är involverad i kontrollen av kroppsrörelser kallas dopamin. Hos personer med PS finns det en brist på dopamin i hjärnan. Därför störs vidarebefordringen av meddelanden och detta skapar problem med rörelsekontrollen.

Symtomen vid PS kommer ofta gradvis, vanligtvis först på ena sidan av kroppen, och utvecklas sakta över tiden. De viktigaste fysiska symtomen vid PS är långsamma rörelser, stelhet, och ibland skakningar och förlorad balans, även om symtomens typ och svårighetsgrad kan variera från person till person. Olika symtom kan uppträda allteftersom PS fortskrider.

Dopamin åstadkommer rörelse

PS finns över hela världen, i alla kulturer och hos alla etniska grupper, vilket uppskattas till 1,2 miljoner människor i Europa. Fler än 1 av 10 personer med PS får sin diagnos före 50 års ålder.

Även om det för närvarande inte finns någon bot för PS kan symtomen i allmänhet behandlas effektivt med hjälp av olika läkemedel. Dessa läkemedel hjälper varje person att fortsätta sitt dagliga liv och personer med PS kan behålla en god livskvalitet i många år.